löjlig text

jag är ledsen, jätte ledsen. det har till och med kommit några tårar just av förtvivlan.  jag fattar det inte. de är ingenstans, ingenstans, och jag har inte hjärta att änns tänka mina vänner som tjuvar, usch vilken tanke. nej så är det inte. men hur fan förklarar man att ca TIO, tio tröjor av olika slag är borta. 2 som jag köpte i paris, som inte änns är använda. Som jag har ett stort minne av att jag packade upp. han till och med visa mina köp därifrån för mina vänner. Sen är det ju det här med de två t- shirtarna, färgglada var de också, en rosa och en gul. hade en av dom på skolfotot, nu- gone. liksom hur kan de bara försvinna? sen är det ett blått linne, ett vitt linne, och en  svart tröja-gone, puts väck. var är de? har letat igenom hela min garderob flera gånger, har till och med letat igenom min mammas, min pappas, och min brors. all  smutstvätt, alla resväskor. och jag kan inte tänka mig att jag har glömt de nån stans , eller ?  det är inte bara kläder som har försvunnit, två par örhängen (kan ju för sig ligga nån stans, men ändå) så är det ett par shorts också. fan asså. okej, det var ju inget spec, eller inget spec dyrt, men dyrt blir det ju om man lägger ihop summan. buhu var tvungen att få ur mig. jag vet löjligt är det. mycket löjligt. men jag blir ändå förtvivlad. jag påminds faktiskt varje morgon när jag väljer kläder, varje morgon tänker jag, men vart fan är mitt blå linne ? eller nu skulle det ju va fint med en rosa t shirt, eller ja ni fattar. det jag vill säga är attdet är tråkit, mycket tråkit. ett musterium helt enkelt...