Kom föresnt idag till skolan. Anldeningen var att sts ringde mig. Sa bland annat att de skulle skicka en resekitt till mig. Redan? tänkte jag.

Det känns som allt sker så snabbt, jag har liksom inte hunnit tänkta klart. Men igår när jag satt på bussen så kom det som en panik känsla i hela kroppen. Jag försökte verkligen förstå hur lång tid 10 månader är.
Det är långt. Riktigt långt. Jag kommer sakna alla så det gör ont. Men jag tror man lär sig att leva med det, man kommer sakna men att det ändå kommer gå.. hoppas jag.
Sånt här vill jag egenltigen inte skriva här, utan starta en annan blogg. En usa blogg. Kul att kunna kolla tillbaka till, och kul för er och min familj och se vad jag har för mig på andra sidan jorden liksom. 
En annan sak är att jag är så jävla glad för min vän lovisas skull! hon kom också med! och nu håller jag tummarna för att tove också ska komma med, vilket jag nästa är övertygad om att hon gör.
Känns skönt att kunna dela detta med några.
Åh det kommer upp jätte mycket tankar om allt det här nu, ska nog starta en ny blogg redan ikväll..
kan ju bara göra en ny om namnet blir piss dåligt.
Aja bye