Det där OMet känns inte lika nära längre, vilket både känns skönt och läskigt på samma gång. Det känns som ju närmre jag kommer ju säkrare känner jag mig. I dag var jag på interljuv med min orginisation. Jag satt seriöst och skakade. Så nervös var jag. Får beskedet om en vecka, spännade. Funderar också på att göra en ny blogg som handlar om förberedelserna och om året där.... men om jag skulle göra en så skulle det helt plötsligt kännas mer äkta. Säger det igen, läskigt. Jag har liksom inte riktigt förståt att jag ska BO utomlands i 10 månader. Det finns liksom inte än... dagen det slår mig kommer kanske vara i morgon eller då jag står på Arlanda.. OM jag står på Arlanda. puss alla fina