Har aldrig kännt en sådan känsla som när jag fick placering, för det var just det jag fick igår. Jag visste ingenting förutom att det var en jättepytteliten stad i texas. Men det kan ju vara mysigt tänkte jag och visste inte så mycket mer än att det var en ensamstående mamma med fyra barn. Var glad och hade till och med skrivit ut på fb att jag hade fått placering. åh allt var så bra då!
 Men idag förendrades allt och jag har ängnat många många timmar av att bara gråta, det säger väl rätt mycket tycker jag. Det är mycket bakom den här placeringen som jag inte tänker skriva ut, men som många av er säkert kommer få reda på ändå. Men jag själv tycker inte det känns bekvämt att kasta sig ut i, och man ska ju gå på magkänsla, eller följa sitt hjärta och allt det där. Jag skulle kunna älta hela livet om jag gör rätt eller fel, men det bästa är nog bara att acceptera att så här är det och det är ingenting du kan göra åt det. Men det kan ju ordna sig, ska inte ge upp än! men just nu mår jag piss i alla fall och ber om ett mirakel.